UBÅT
1 SAMMANFATTNING
Människan har länge försökt konstruera en farkost att färdas i under vattnet, men inte förrän under det 19:e århundradet kom drömmen att bli verklighet. Hela tiden är det det militära som drivit på utvecklingen i syfte att skapa tystare, snabbare och dödligare maskiner för att alltid vara snäppet före - och kunna förinta - fienden. Men ubåten används också till forskning, utan den skulle de stora havsdjupen vara helt okända för oss.
2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
3 SYFTE
Avsikten med rapporten är att lära sig mer om ubåten och några av de tekniska förutsättningar som gjorde ubåten så överlägsen i krigföring.
4 HISTORIK
Sverige byggde sin första ubåt år 1904, men redan på 1400-talet gjorde Leonardo da Vinci ritningar till en ubåt. Den första (dokumenterade) riktiga ubåten var en läderklädd roddbåt, byggd i England på 1620-talet av den tyska uppfinnaren Cornelis Drebbel. Flytetyget kunde bära tolv roddare och några passagerare under vattenytan i flera timmar. Drebbel använde lufttankar som flöt vid ytan fastgjorda vid flottar och förbundna till ubåten via slangar, för att säkra syretillförseln. Denna primitiva ubåt användes aldrig i några andra syften än forskning, och färdades endast under Themsens yta mitt i London.
Första ubåten som användes i krig kallades ?Bushnells sköldpadda? och uppfanns runt 1770 av den amerikanska ingenjören David Bushnell. Den var äggformad och handdriven(!) och kunde bara bära en enda man. Syret räckte endast cirka 30 min, och den enda användningen av den var under en misslyckad attack emot ett brittiskt skepp i New Yorks hamn under Amerikanska revolutionen.
År 1800 byggde en annan amerikansk uppfinnare vid namn Robert Fulton en över 6 meter lång ubåt kallad Nautilus, som till formen mycket liknade dagens farkoster. Den största nyheten på Fultons ubåt var roder för både vertikal och horisontell styrning, samt komprimerad luft för längre vistelser under ytan. Vid ytan drevs den av ett antal segel(!), medan en fyrbladig, handdriven propeller skötte farten under vattnet. Av denna ubåt byggdes det fyra exemplar, varav minst ett användes i krigföring.
I slutet av 1800-talet gjordes många försök att bygga en maskindriven undervattensbåt. Man försökte med ånga, komprimerad luft och elektricitet som kraftkällor. Den första effektiva ubåten var en amerikansk skapelse döpt till USS Holland och kom 1898. Den drevs av diesel vid ytan och el under vattnet.
Sedan dess har utvecklingen gått i en rasande fart. England byggde sin första ubåt 1901, Sverige 1904 som sagt, och Tyskland 1906.
Första gången en ubåt på allvar påverkade utgången av ett krig var under första världskriget.
Det mest revolutionerande inom hela vetenskapen om ubåtar var när den första atomdrivna ubåten USS Nautilus, döpt efter föregångaren inom science fiction, Jules Vernes fantasiskapelse, presenterades av den amerikanska krigsindustrin 1954. På ett försöksuppdrag 1955 seglade hon hela vägen från New London i delstaten Connecticut, USA till San Juan i Puerto Rico, en sträcka på 2170 km på 84 timmar, under ytan. Hennes hastighet uppgick till 20 knop! I augusti 1958 gjorde Nautilus världens första undervattensresa till Arktis. Hennes rutt gick från Point Barrow, Alaska under Ishavets packis fram till en punkt mellan den norska ögruppen Spetsbergen och Grönland. Senare samma månad nådde en annan amerikansk atomubåt Nordpolen.
5 Konstruktion
5.1 Ubåten
Ubåten är ett örlogsfartyg som kan operera under vattenytan för att inte bli upptäckt. Själva kroppen är cigarrformad, med ett manövertorn på den främre delens ovansida. Högst uppe på manövertornet sitter periskopet (se kap. 5.3). Skrovet är för det mesta tillverkat av vanlig stålplåt, medan vissa nyare modeller delvis byggs i kolfiber. Ubåten har två roder: ett för styrning i sidled och ett i höjdled. Längst fram i fören finns mynningarna för torpedtuberna, varifrån ubåten avlossar sin dödliga last. Mellan torpedkammaren och motorn har besättningen sina kojer. Livet ombord är ofta präglat av tristess då ubåten i kritiska lägen måste stanna under ytan i veckor. Längst bak i ubåten hittas turbinrummet, som får sin kraft ifrån antingen en dieseldriven eller kärnkraftdriven motor. De dieseldrivna ubåtarna drivs av elmotorer med el från väldiga ackumulatorbatterier på större djup, då förbränning kräver enorma mängder syre. Vid undervattenskörning precis vid ytan måste de använda sig av snorkel eller luftmast, vilket atomubåten inte behöver.
När ubåten går vid ytan är dess barlasttankar fyllda med luft. När de istället fylls med vatten dyker ubåten, och när vattnet pumpas ur stiger den.
Torpeden är sjökrigets viktigaste vapen. Den är ett slags självgående undervattensrobot som detonerar vid anslag mot sitt mål. Kalibern är vanligtvis 53 cm, längden 7 m, vikten 1600 kg och farten uppgår till 35-50 knop. Skottvidden är upp till 20 km. Torpeden innehåller organ för program- eller fjärrstyrning. En målsökande torped styrs via tredimensionella kontrollpaneler och används vid ubåtsjakt.

5.2 Atomubåten
Vid mitten av 1950-talet kom de första atomdrivna ubåtarna. De drivs av fissionskraft och kan stanna nära på hur länge som helst under ytan. Det enda som begränsar dykningstiden är besättningens behov av mat, solsken och omväxling. De riktigt långa atomubåtarna är ofta runt 350 meter lång (jämför med en finlandsfärja!)och har en besättning på 100-200 man. En stor fördel är tystheten. En atomubåt är nästan omöjlig att upptäcka via ljudavlyssningar, eftersom det enda motorljudet i princip enbart kommer från propellern. Det lilla portabla kärnkraftverket ombord alstrar nämligen elektricitet till ett par gigantiska, tysta elmotorer som driver propellern.
En atomubåt är kapabel till att förinta mål på upp till 400 mils avstånd, och är alltså ett fruktansvärt vapen. Vanligtvis är de bestyckade med ett batteri av ballistiska missiler och anti-ubåtsmissiler som kan avfyras under vattnet genom dess torpedtuber. Under 1970-talet utvecklade man missilen Poseidon, som kunde bära upp till tio kärnladdningar.
År 1988 hade enbart USA över 100 atomdrivna ubåtar, de flesta med en räckvidd på 640000 km mellan ?tankningarna? och utrustade med 24 torpedtuber. Även Sovjetunionen hade en bra bit över 100 atomubåtar, och många länder fruktade vad som skulle hända om det blev oroligheter mellan de två supermakterna.
Men det är inte bara vapnen på en atomubåt som är farliga. Ett demolerad exemplar tillexempel, skulle få förödande konsekvenser på världsmiljön.
5.3 Periskopet
Periskopet är ett optiskt instrument för seende från en svåråtkomlig eller hemlig plats. Ett enkelt periskop består huvudsakligen av speglar eller prismor på motsatta ändarna av en tub med de reflekterande ytorna parallella mot varandra och i 45° vinkel till tubens öppning (se fig. 5.3).
Den typen av periskop som används i ubåtar är av en mycket större och mer komplex modell. Det består av reflekterande prismor i toppen och botten av en vertikal tub, med två teleskop och ett antal linser emellan, och ett titthål i botten. Ubåtsperiskopet är inbyggt i en kraftig cylinder, 10-15 cm i diameter för att klara vattentrycket på stora djup. Det enda rörliga delen utanför själva ubåtsskrovet är huvudet, som är fastsatt i den inre cylindern, och som kan rotera. Förstoringen av föremål sedda genom ett periskop är 1,5 till 6 gånger.
Periskop används också av den luftburna delen av försvarsmakten, och övervakning i kärnreaktorer